Fäbodar

Beskrivning:

Boken om fäbodarna i Sverige har en lång tillkomsthistoria, som börjar med att forstmästare Ulf Ribers, entusiastisk sekreterare Fäbodkommittén inom Samfundet för Hembygdsvård, sökte åstadkomma intresse för ett bildverk i ämnet, ett projekt som av olika anledningar inte kom att fullföljas. Av sina sonderingar bl.a. hos förlagen fick han slutligen idén att vända sig till författaren Hans Lidman, som han visste inte bara var en framstående sportfiske- och naturskildrare utan också under flera år redaktör för en av landets bästa publikationer i hembygdsvårdande ämnen, Hälsingerunor, liksom en flitig meddelare till Nordiska museet. Han visste att Hans Lidman hade erfarenheter från ett område, där fäbodväsendet haft en hög blomstring, sydvästra Hälsingland, och han hade hittat rätt man. Lidman uppfattade genast de förlagsmässiga synpunkterna: verket borde vara populärt, artiklarna vetenskapligt underbyggda, men korta och journalistiskt redigerade. Innehållet borde avspegla inte bara byggnadsstilar, sedvänjor, arbetsförhållanden och den romantik, som alltid vilat över fäbodsväsendet, utan även berätta något om fäbodarnas situation i dag: hur de som äger fäbodvallarna ser på fäbodarnas framtid, vartill de i dag kan användas, hur de gamla, ofta mycket vackra byggnaderna skall kunna restaureras för fritidsändamål men ändå behålla sin karaktär etc.
Via förlaget ordnades också kontakt med Nordiska museet och Jordbrukarnas Föreningsblad, vilka anordnade en inventering av fäbodminnen i text och bild, som ledde till ett storartat resultat: 226 bidragsgivare med bortåt 1400 sidor text och 700 delvis unika fotografier, vilka nu i väsentlig grad bildar underlag för boken och i framtiden kommer forskningen till godo. Intendenten vid Nordiska museet, Anders Nyman, har bearbetat materialet och för övrigt även i huvudsak svarat för de historiska aspekterna på ämnet.

Hälsingland