Polarnatt

Beskrivning:

Landet där solen aldrig går ner under den korta högsommaren och där vintermörkret ligger ruvande och tungt dygnet runt, långt ovan Polcirkeln på Nordkalotten — det var Hans Lidmans land. Därifrån har han hämtat stoff till många reportageböcker om renskötare, jägare, fiskare, guldgrävare och handelsmän för att inte tala om sentida nejder och kloka gummor och gubbar.
Men ibland mötte Hans Lidman livsöden och händelser, som han av rent mänskliga hänsyn väjde för att återberätta med namn och allt. Av dessa gjorde han noveller, och i dem visade han sin storhet som rent litterär författare.
Före sin död 1976 gav Hans Lidman ut LAPPLANDS STJÄRNA, 1978 kom hans efterlämnade VARGEN TOG MIN MARI, och nu föreligger ännu en posthum samling, POLARNATT, alla med samma gripande engagemang, i POLARNATT dessutom med omdiktningar som måste uppfattas som mycket intimt personliga. Det skymmer inte hans klarögda observationer av att komiken och det bisarra kan ha sin plats i tragedin, som t ex i berättelsen om skoltlappskvinnan i DET STORA SKRATTET.
Skildringen av lappen Veikko som för pengarna och äran och fylld av blint hat mot marodören, som slitit sönder hans renhjord, tar upp jakten på en gammal varghanne är olidligt spännande. Berättelsen om Tore Hund, stormannen som blev Olav den Heliges baneman, har många bottnar och förgreningar, ibland djupt ner i författarens egna upplevelser.
Detta är en bok att fängslas av och begrunda - och beundra, även för de vackra fotografiernas skull.

Nordkalotten Lappland Norrbotten Hälsingeförfattare