Smalspår och sjöfart i Bergslagen : 802-banorna

Beskrivning:

Den senare delen av 1800-talet var en period med väldiga omvälvningar för jämbruken i Bergslagen. Tidigare hade man kunnat sälja allt man producerade, nu gjorde nya transportmöjligheter och stålframställningsmetoder att många bruk konkurrerades ut. De som tidigt satsat på bra järnvägsförbindelser klarade sig bäst. Det fanns ett myller av smalspåriga järnvägar, i en del fall förbundna av båtleder. Banornas spårvidd varierade mellan 693 och 1188 mm, men en spårvidd som fick utbredning här och nära nog ingen annanstans var 27 decimaltum eller 802 mm. Två större nät med denna spårvidd byggdes: Wikern—Möckeln, senare Bredsjö—Degerfors, och Säfsnäs, senare Hällefors—Fredriksberg. Den, senare fanns kvar ända till 1970, och historien om den järnvägen är det längsta avsnittet i boken.
Boken berättar om brukens ansträngningar att finna gynnsamma transportlösningar, tidiga underjordiska banor med självstyrande vagnar, konflikterna mellan starka personligheter som den självsäkre uppfinnaren Harald Asplund och den lika självsäkre järnvägskonsulten Claes Adelsköld, om ångbåtar för pråmbogsering och lustturer, om problem med snö, myndigheter och konjunkturer.
Den uppslagsrika texten kompletteras med detaljerade listor över lok och vagnar och är illustrerad med ett stort antal fotografier, kartor och fordonsritningar.

På omslaget ankommer loket Dalkarlsberget med malmtåg norrifrån till Valåsens station på Wikern—Möckelns Järnväg någon gång på 1870-talet. Stationshuset har vackert
spröjsade fönster och brevlåda vid hus-knuten. Jämför med bild på sidan 40 i boken.

Bergslagen Kontoret