Ord och uttryck i Ovanåkersmålet

Beskrivning:

Då nu en liten förträfflig ordbok över Ovanåkersmålet av Din hand
föreligger färdigskriven på 24 sidor vill Folke och jag — Dina gamla
vänner — gärna vara med att hylla och tacka Dig för vad Du gjort
och betytt för tillvaratagandet och bevarandet av det gamla Ovanåkers-
målet. Då undertecknad Dag i september 1921 första gången kom på
cykel till Ovanåker och Edsbyn i syfte att uppteckna socknens dialekt,
var Du min förnämste handledare och sagesman. Du hade redan då
länge observerat de grammatikaliska skillnaderna mellan Alfta— och
Ovanåkersmålen, och dessutom hade Du på lappar eller i små häften
antecknat allehanda besynnerliga och genuina gamla sockenord och
uttryck, som jag girigt antecknade och tillförde den Ovanåkerssamling,
som jag då lade upp för Landsmålsarkivets räkning. Vi hade ju tidigare
praktiskt taget ingenting från Ovanåker i arkivets samlingar! Sedan
fortsatte jag konsekvent samarbetet med Dig, och den ordsamling som
nu växte fram under 20- och 30-talen är i främsta rummet baserad på
Ditt vidsträckta och outtömliga kunnande om Ovanåkersmålet. Till detta
kommer också allt vad jag ännu inte skrivit rent ur de "grå antecknings-
böckerna" men som finns där väl bevarat i Arkivets samlingar.
Säkerligen minns Du också hur Du och Ar~ vid ett tillfälle på 30-
talet satt och matade mig med gamla Ovanåkersord på Edsbyns hotell,
och Ni två riktigt tävlade om att få fram de mest "antika" och "krokiga"
ord och uttryck Ni kunde hitta på! Eller hur Du och Pelle Asp och jag
hösten 1935 satt på ett pensionat i närheten av Viksjöfors, och jag med
Pelle som sagesman noterade Alftaformerna av orden och med Dig som
sagesman de motsvarande Ovanåkersformerna! Och minns Du när Du
och Pelle kom till Djuphällen i början av 40-talet, och vi bara frossade i
Alfta- och Ovanåkersmål i åtminstone ett dygn? Pennan gick varm! Och
sedan följde på 40-talet grammofonupptagningarna i Ovanåker, först
med "lådan" och sedan med vår inspelningsbil. Men nu får Folke be-
rätta!


Ja, förvisso är det mig kärt och roligt att få berätta om det förträffliga
samarbetet med Dig i "Ugganåker". Tankarna löper genast tillbaks till
vårt första härjartåg med gamla grammofonlådan i höstmörkret 1941.
Vi började bra hos Bjus-Kersti och sedan följde den synnerligen givande
skivupptagningen hos Vika-Pellas-Janne och dess festligt dramatiska
efterspel ute på vägen. Janne visade sig vara en utomordentlig berättare
på gammaldags sockenmål. Jag minns särskilt hans fina skildring av
sockenlapparna Tomas och Dora. Vi hade tagit oss dit på kvällen i den
glade och hjälpsamme Nils-Pers-Niklas' dånande och bolmande gengas-
åk med två stora värmeelement baktill som gaskylare. Men när vi efter
ett par timmar skulle anträda återfärden orkade inte gengasen dra
igång. Vännen Janne fick ta ut en häst och sätta för bilen, och än i dag
kan jag höra Niklas' ivriga hejarop från förarsätet: "Kör stritt, kör stritt!"
(sagt med äkta Rotebergs-i). Det hjälpte, och i flammor av eld och moln
av rök rullade vi ut i mörkret och tillbaka till Edsbyn.
Efter krigsåren kom jag till Dig igen, då med den nya stora grammo-
foninspelningsbilen, ett tekniskt underverk på den tiden. Nu var det lätt
att ta sig fram överallt i byarna, och vi träffade en rad fina berättare
och av dem minns jag särskilt Mittjils-011e. Tack vare Din skickliga hjälp
som mikrofonman — Du förde ju samtalet helt på sockenmålet — fick
vi utmärkta resultat och kunde rädda den gamla generationens röster
åt forskningen. Själv behövde jag bara sitta ute i bilen och sköta de
snurrande skivtallrikarna och samtidigt glädjas åt allt värdefullt tal som
rann in genom den långa mikrofonkabeln.
Hav tack för de gångerna och för många andra, när Du varit vår
hjälpare och introduktör i Ovanåkersbygden. Det är så roligt att på-
minnas därom när vi nu känner igen gammelorden i ordboken, tycker
vännerna.

Hälsingland Ovanåker